Del 4: Vindkraftens mikroplast – den viktigaste siffran är den vi fortfarande saknar

I de tre tidigare delarna av den här bloggserien har jag ställt tre frågor.

Först frågade jag hur uppskattningen om omkring 100–200 gram materialförlust per vindkraftverk och år egentligen har tagits fram.

Sedan granskade jag den svenska infografiken och konstaterade att vindkraftens stapel bygger på ett annat underlag än flera av de övriga staplarna.

I den tredje delen tittade jag på proportionerna mellan ett modernt rotorblad som väger 40–60 ton och en uppskattad materialförlust på bara några hundra gram. Där blev det tydligt att den avgörande parametern är erosionsdjupet.

Det leder fram till den kanske viktigaste frågan av alla:

Vilken mätning saknas för att vi ska kunna verifiera dagens uppskattningar?

Den studie som borde finnas

När jag började granska forskningen trodde jag att svaret skulle vara enkelt att hitta.

Jag hade förväntat mig att någon någon gång gjort ungefär detta:

1. Skannat ett svårt eroderat rotorblad med 3D-laser.

2. Beräknat hur stor volym material som saknas.

3. Multiplicerat volymen med materialets densitet.

4. Redovisat materialförlusten i kilogram.

En sådan studie skulle ge ett relativt direkt sätt att jämföra verkliga mätningar med dagens uppskattningar.

Men någon offentlig studie av den typen har jag inte lyckats hitta.

Vad hittade jag istället?

Efter flera veckors genomgång av vetenskapliga artiklar, doktorsavhandlingar, myndighetsrapporter och tekniska projekt hittade jag mycket annat.

Jag hittade:

• omfattande forskningsprojekt,

• hundratals inspekterade rotorblad,

• avancerade laboratoriemätningar,

• stora reparationskampanjer i några av Europas största havsbaserade vindparker.

Jag hittade dokumentation från bland annat:

• Horns Rev 2,

• Anholt,

• London Array.

Jag hittade forskare som kunde mäta och modellera:

• erosionsdjup på laboratorieprover,

• ytråhet,

• materialförlust på provbitar,

• hur materialfragment lossnar från olika beläggningar.

Men jag hittade fortfarande inte den mätning jag letade efter:

Hur många kilogram material har faktiskt försvunnit från verkliga rotorblad?

Varför är den mätningen viktig?

Utan den vet vi egentligen inte om dagens uppskattning på omkring 100–200 gram per vindkraftverk och år är:

• en bra uppskattning,

• en underskattning,

• eller en överskattning.

Det betyder inte att uppskattningen saknar värde.

Men den är fortfarande just en uppskattning.

Och uppskattningar blir alltid starkare när de kan jämföras med verkliga mätningar.

Jag tror inte problemet är forskningen

Tvärtom.

Det jag har läst håller ofta mycket hög vetenskaplig kvalitet.

Forskarna har framför allt försökt förstå:

• varför erosion uppstår,

• hur den kan bromsas,

• hur olika skyddssystem fungerar,

• hur mycket elproduktionen påverkas.

Industrin har i sin tur främst fokuserat på frågor som:

• när ett rotorblad behöver repareras,

• hur länge garantier gäller,

• hur underhåll kan planeras,

• vad reparationerna kostar.

Frågan:

Hur många kilogram material har faktiskt försvunnit från rotorbladet?

har helt enkelt inte varit huvudfrågan.

Men idag har frågan blivit betydligt viktigare

För tio år sedan diskuterades framkantserosion framför allt som ett tekniskt underhållsproblem.

Idag handlar diskussionen också om:

• mikroplast,

• miljöpåverkan,

• hållbarhetsredovisning,

• cirkulär ekonomi.

Då räcker det inte längre med modeller och uppskattningar.

Då behövs också öppna mätningar.

Transparens borde ligga i allas intresse

Om framtida mätningar visar att dagens uppskattningar stämmer, då stärks förtroendet för vindkraftens miljöredovisning.

Om de visar något annat får vi bättre kunskap.

Båda resultaten är värdefulla.

Vetenskap handlar inte om att försvara en tidigare uppskattning.

Den handlar om att ersätta uppskattningar med observationer när bättre data blir tillgängliga.

Min uppmaning

Jag skulle gärna se att någon av Europas större forskningsaktörer, universitet eller vindkraftsägare genomför en öppen studie där man redovisar:

• verklig skadad area,

• uppmätt erosionsdjup,

• beräknad materialförlust,

• mängden reparationsmaterial som återförs,

• hur stor del av materialet som blir mikroplast, större fragment eller fångas upp vid underhåll.

Det skulle ge en betydligt säkrare grund för framtida diskussioner än dagens uppskattningar.

När uppskattningar blir etablerade sanningar

Den här bloggserien började med en svensk infografik.

Sedan dess har jag upptäckt att samma budskap har fått stor spridning och används av flera organisationer, företag och debattörer för att illustrera att vindkraftens bidrag till mikroplast är mycket litet jämfört med andra utsläppskällor.

Det är i sig inget märkligt.

Infografik är ett effektivt sätt att kommunicera forskning.

Men ju större genomslag en siffra får, desto viktigare blir det att det också går att förstå hur den har tagits fram.

I de exempel jag har granskat ligger fokus nästan alltid på själva resultatet – att vindkraftens stapel är mycket liten.

Betydligt mer sällan diskuteras:

• vilka antaganden uppskattningen bygger på,

• hur stor osäkerheten är,

• och om uppskattningen har verifierats genom direkta mätningar på verkliga rotorblad.

Det innebär inte att uppskattningen är fel.

Men när en siffra används som ett centralt argument i miljö- och energidebatten bör den också tåla samma öppna granskning som andra viktiga miljödata.

Det var just den granskningen som blev utgångspunkten för den här bloggserien.

Fem frågor som fortfarande väntar på svar

Efter att ha gått igenom forskningen finns det framför allt fyra frågor som jag fortfarande tycker saknar tydliga offentliga svar.

1. Hur många kilogram material förlorar ett verkligt rotorblad under sin livstid?

2. Hur stor del av den förlorade massan blir faktiskt mikroplast och hur stor del blir större fragment?

3. Hur varierar materialförlusten mellan olika bladtyper, skyddssystem, klimat samt mellan land- och havsbaserade vindkraftverk?

4. Varför finns inte dessa mätningar offentligt tillgängliga när de skulle kunna ge ett betydligt säkrare svar än dagens uppskattningar?

5. Hur har materialförluster från rotorblad behandlats i miljökonsekvensbeskrivningar för större vindkraftsparker, och vilket underlag har i så fall använts?

Det är frågor som, enligt min mening, förtjänar både fortsatt forskning och en öppen vetenskaplig diskussion.

Ett avslutande konstaterande

Den här bloggserien började med en liten stapel i en svensk infografik.

Den fortsatte med frågor om hur siffran hade tagits fram, om olika utsläppskällor verkligen jämförs på samma sätt och om proportionerna mellan ett rotorblad på 40–60 ton och en uppskattad materialförlust på några hundra gram.

Till slut återstod egentligen bara en fråga:

Hur säker är vår kunskap om vindkraftens materialförluster – och vad bygger den egentligen på?

Jag har inte försökt bevisa att någon har fel.

Jag har försökt följa spåren tillbaka till källan.

Min slutsats är därför inte att dagens uppskattningar nödvändigtvis är fel.

Min slutsats är att de behöver kunna verifieras.

När en siffra får stor betydelse i samhällsdebatten – och används av myndigheter, företag, miljöorganisationer och debattörer som underlag för att beskriva ett miljöproblem – bör det också vara möjligt att följa den hela vägen tillbaka till de mätningar som den bygger på.

Om sådana mätningar saknas eller inte är offentligt tillgängliga är det inte ett bevis för att uppskattningen är fel.

Men det är ett gott skäl att efterfråga mer öppen forskning, bättre data och större transparens.

Oavsett om framtida mätningar bekräftar dagens uppskattningar eller leder till nya slutsatser vinner både forskningen, miljödebatten och vindkraften på att underlagen är öppna, transparenta och möjliga att granska.