När man vet att det inte stämmer – men säger det ändå

Haitiska migranter, husdjur – och erkännandet av metoden

I den amerikanska migrationsdebatten har ett påstående fått oproportionerligt stort genomslag:

”Haitiska migranter äter husdjur i amerikanska städer.”

Det är ett påstående utan faktabelägg.Ändå spreds det snabbt, återkommande och med hög emotionell effekt.

Den här texten handlar inte om väljare eller moral.Den handlar om hur narrativ produceras, sprids och försvaras – och vad som händer när uppmärksamhet prioriteras framför saklighet.

Bakgrunden: Springfield

Under 2023–2024 ökade antalet haitiska migranter i Springfield, Ohio, främst som arbetskraft inom industrin. Det skapade reella lokala utmaningar:

• bostadsbrist

• press på skolor

• social friktion

I detta läge började rykten spridas i sociala medier, bland annat om att migranter skulle äta katter och hundar.

Detta trots att:

• inga polisanmälningar styrkte påståendet

• inga journalistiska granskningar kunde verifiera det

• inga myndigheter bekräftade det

Det rör sig om en klassisk urban legend.

Urban legend som politiskt verktyg

Berättelser om att ”de andra” äter husdjur eller bryter mot grundläggande tabun har historiskt riktats mot:

• kinesiska migranter

• judar

• romer

• afrikanska migranter

Gemensamt för dessa berättelser är att de:

1. Avhumaniserar

2. Skapar moralpanik nära hemmet (barn, husdjur, trygghet)

3. Är känslomässigt starka men faktamässigt svaga

De behöver inte vara sanna för att fungera.De behöver bara kännas plausibla i ett polariserat klimat.

J.D. Vance och erkännandet av metoden

Det avgörande i detta fall är inte bara påståendet, utan hur metoden bakom det har beskrivits av en av MAGA-rörelsens centrala företrädare.

I en intervju med CNN säger J.D. Vance öppet att:

• memes och provokativa budskap används medvetet

• syftet är att ta sig igenom mediebruset

• nyanserade resonemang inte får genomslag

• media reagerar först när budskapet är tillräckligt spetsigt

📺 CNN-klippet

Vance säger inte att innehållet är falskt.Men han erkänner explicit att format och provokation väljs för maximal spridning.

Detta är ett metodologiskt viktigt erkännande.

Vad erkänns – och vad erkänns inte?

Det är avgörande att vara exakt:

Erkänns:

• att memes används strategiskt

• att provokation är ett medvetet val

• att uppmärksamhet prioriteras
  

Erkänns inte:

• att påståendena är kända lögner

• att fakta är oviktiga i sak

Men konsekvensen blir densamma:

Sanningshalten blir sekundär när räckvidden är primär.

Varför just detta narrativ är effektivt

Påståendet om haitiska migranter och husdjur fungerar särskilt väl eftersom det:

• kräver minimal bevisning

• är extremt känsloladdat

• tvingar media att reagera

• överlever faktagranskning genom upprepning

När media säger ”detta stämmer inte”→ då har budskapet redan nått sin publik.

Faktagranskning blir en del av spridningsmekanismen, inte ett hinder.

Skillnaden mot ryska narrativfabriker

Detta belyser en central skillnad:

• Ryska narrativfabriker använder cyniskt osanna berättelser för att skapa förvirring.

• MAGA-narrativet använder provokation för att vinna uppmärksamhet och lojalitet.

Resultatet kan likna varandra.Motivationen skiljer sig.

Ryssland vill att ingen ska veta vad som är sant.MAGA vill att alla ska prata om deras version.

Slutsats

Påståendet om haitiska migranter och husdjur är inte intressant för att det är absurt.Det är intressant för att det visar hur narrativ kan användas även när de saknar belägg – och hur detta försvaras öppet som en mediestrategi.

När politiska aktörer själva säger att:

• memes används för att bryta igenom

• provokation är nödvändig

• uppmärksamhet är målet
  

då har politiken lämnat verklighetsbeskrivningen och blivit narrativproduktion.

Och just därför hör detta påstående hemma i ett MAGA Narrative Test – inte som fakta, utan som indikator på hur långt man accepterar narrativets logik.etta fall är inte bara påståendet i sig, utan hur det försvarades.

J.D. Vance har i intervjuer och resonemang kring kulturkrig och migration öppet beskrivit att extrema påståenden används för att bryta igenom mediebruset.

Kärnan i resonemanget (parafraserat):

Om man inte säger något tillräckligt provocerande så ignoreras man.

Detta innebär något viktigt:

• Påståendet behöver inte vara sant

• Det räcker att det är chockerande

• Medial reaktion blir en del av strategin

När media faktagranskar och säger ”detta stämmer inte”→ då har narrativet redan lyckats.

Det här är inte en lögn i klassisk mening

Detta skiljer sig från traditionell politisk lögn.

Klassisk lögn	Narrativstrategi
Vill bli trodd	Vill bli spridd
Rädd för granskning	Lever på granskning
Förnekas när den avslöjas	Försvaras som ”debatt”

När Vance i praktiken erkänner att sanningshalten är sekundär, flyttas diskussionen från fakta till medielogik.

Koppling till MAGA-narrativet

Detta är ett typexempel på hur MAGA-narrativ fungerar:

• extrema påståenden

• låg eller obefintlig faktabas

• maximal emotionell effekt

• efterhandsförsvar: ”men vi satte ju ljuset på problemet”

Det är inte ett missförstånd.Det är en metod.

Slutsats

Påståendet om haitiska migranter och husdjur i Springfield är inte intressant för att det är absurt.Det är intressant för att det visar hur berättelser används som verktyg – även när man vet att de inte stämmer.

När sanningshalten blir sekundär och uppmärksamheten primär, har politiken lämnat verklighetsbeskrivningens område och blivit narrativproduktion.

Och just därför hör detta påstående hemma i ett MAGA Narrative Test – inte som fakta, utan som indikator på hur långt man accepterar narrativets logik.