Åland, WIPO ST.3 och det bortglömda förslaget som kunde ha löst geoblockeringen (Del 1)

När ålänningar inte kan se SVT Play, när finländare utomlands inte når Yle Arenan, eller när dansktalande i Tyskland blockeras från dansk TV – då pratar vi ofta om “geoblockering”.

Men det verkliga problemet är djupare.

Det handlar om hur världen definierar territorier digitalt.

Vad är WIPO ST.3?

För att förstå måste vi börja i grunden.

• ISO 3166-1 (ICAN) → definierar geografiska koder (FI, SE, AX)

• WIPO ST.3 → definierar upphovsrättsområden (var innehåll får visas)

WIPO ST.3 är alltså den standard som indirekt styr:

• var du får se film

• var du får lyssna på musik

• vilka rättigheter ett bolag köper

Problemet: Åland finns inte

Här uppstår ett avgörande glapp:

• Åland har egen ISO-kod (AX)

• Men saknar tydlig plats i WIPO ST.3

Resultat:

System vet inte vilket upphovsrättsområde Åland tillhör

Detta konstaterades redan 2013:

AX utgör inte ett eget upphovsrättsområde och det finns ingen vägledning om vilket område det tillhör

2013: Lösningen fanns

Hans Holmström och Jan-Erik Eriksson identifierade exakt detta problem.

De såg att:

• geoblockering inte var ett politiskt beslut

• utan ett resultat av trasiga standarder

Deras lösning var elegant:

Lägg till relationen:

• AX → FI (Dependent of)

• FI → AX (Dependent territories)

Detta hade gjort att:

• Åland automatiskt hamnar i Finlands upphovsrättsområde

• system vet vad som gäller

• geoblockering fungerar korrekt

🇫🇴 Färöarna – motsatt problem

Titta istället på Faroe Islands.

• De har egen ISO-kod (FO)

• De har eget WIPO ST.3-område

Resultat:

• de är tydligt definierade

• men också helt separerade

Det innebär:

• de faller utanför danska rättigheter

• behöver egna avtal

• riskerar också blockeringar

Två olika problem – samma rot

Område	Problem
Åland	❌ Odefinierat (faller mellan stolarna)
Färöarna	❌ Separerat (står utanför huvudmarknaden)

Holmström & Eriksson försökte lösa just detta:

Att varje territorium måste ha en tydlig upphovsrättsidentitet

Där kommer språkfrågan in

EU-politikern Anna-Maja Henriksson beskriver problemet så här:

Ålänningar kan inte se SVT Play, finländare utomlands kan inte se Yle Arenan och språkminoriteter begränsas i tillgången till innehåll.

Detta tolkas ofta som ett språkproblem.

Men egentligen är det:

ett territoriellt dataproblem

Vad har språk med detta att göra?

Språk i sig är inget som systemen förstår.

Systemen ser bara:

• IP-adress

• landkod

• rättighetsområde

Så här fungerar det i praktiken:

1. Ett bolag köper rättigheter för Sverige (SE)

2. Systemet frågar:

   • var är användaren?

3. Svaret blir:

   • AX (inte SE, inte FI i WIPO)

4. Resultat:

   • ❌ block

Systemet bryr sig inte om:

• att du är svenskspråkig

• att du bor i en svensk kulturregion

Det bryr sig bara om:

WIPO-territorium

Därför missar EU ofta problemet

När EU säger:

“vi måste lösa språkminoriteternas tillgång”

så pekar man på symptomet

Men problemet är:

att systemen inte vet var Åland hör hemma

Vad Holmström egentligen löste

Deras lösning hade inneburit:

att Åland automatiskt kopplas till Finland i systemen

Och därmed:

• SVT Play → kan besluta korrekt (innebär att teknisk sätt definiera Åland som område, men inte ge oss möjlighet att se svenska kanaler)

• Yle → når Åland

• rättighetsavtal → fungerar

Slutinsikt

Det här är kärnan:

Geoblockering är inte i första hand ett politiskt beslut

Det är ett resultat av hur världen är modellerad i data